Jag vet inte vad som hänt men jag har blivit så enormt dålig på att blogga så jag får väl inte kalla mig bloggerska längre... inte för att jag brukar titulera mig som det men ändå :)

Har inte ens loggat in på bloglovin och nu vill jag inte ens se hur många inlägg jag har att läsa. Visste är det kul att läsa bloggar men när man har si så där 100 st att läsa så går man inte in för det på samma sätt och så struntar man i att kommentera. Usch fy på mig! Skärpning på fullaste allvar nu!

Annars så rullar livet på sin gilla gång. Jag är fortfarande mormon för alla som undrar haha Jag jobbar och sen är det Emma och hundarna som gäller, umgås knappt med mina vänner längre. Vart har mitt liv tagit vägen? Ja jag mår bra iaf och allt är bara fint. Hade en jätte nere period, men fick löst det så nu är allt bra igen. Jag gick och mådde dåligt över skilsmässan och fattade inte ens det. Jag har gått och trott att ett halvår har gått i oktober, men så ringde jag tingsrätten och vårat halvår är inte förrän i november. När man har haft barn boende hemma fast det inte är Fredriks så måste man vänta minst ett halvår innan man kan skilja sig. Och sen fick jag reda på att vi har faktiskt rätt till att fundera upp till 1 år. Så jag pratade med Fredrik och vi bestämde oss för att vänta till maj, som senast med något beslut. Vi ville båda ha denna tiden på oss och fundera på vad vi verkligen vill. Jag vet inte om jag vill leva med honom eller om det bara är att vara skild som är jobbigt för mig. Så därför är jag glad att jag har denna tiden till att fundera.

Kanske får lite hjälp i helgen :) Ska åka med några från kyrkan till Stockholm, eller Nynäshamn men det ligger väl där uppe någonstans :) haha tur att man har koll på vart man ska då :) iaf vi ska på något som heter Carpe Diem. Det är en hel helg med bara LDS människor, nya och gamla, från Norden, England, USA m.m ca 100 st. det är aktiviteter och dans och det kommer att bli super kul. Och jag hoppas verkligen att jag inte är den enda med tatueringar.. och mina är ju så diskreta också haha inte för att någon bryr sig, men av någon konstig anledning så gör jag det. Det är inte en enda människa i hela kyrkan som sagt något om det, det enda dom sagt var "skaffa inga mer"

Det var lite roligt med själva namnet Carpe Diem för i doppresent fick jag väggord där det stod Carpe Diem, missionärerna säger ju att det är ett tecken för dom tror att jag kommer att träffa någon där.. så vi får väl se vad vår Himmelske Fader har för planer för mig :)

Nu måste jag ta tag i tvätten! Adios Amigos!