... i livet :)

Vilken dag jag haft. Jag älskar verkligen söndagar nu för tiden, har aldrig gillat det innan. Sista dagen på ledigheten och man vet att man ska jobba igen, det har aldrig varit lockande. Men nu, jag längtar verkligen hela veckan tills det ska bli söndag så jag kan få gå till kyrkan.

Jag är så glad och så oerhört tacksam att dom älskade missionärerna kom och knackade på min dörr. Och jag är tacksam för att jag lärt mig såpass av livet att vara öppensinnad. Och jag är även tacksam för att jag släppte in Gud i mitt liv, detta är det bästa valet jag någonsin gjort i hela mitt liv, så nu är det klappat och klart!

Jag ska döpas! (läs mer här om dopet)

Efter en så underbar dag i kyrkan, jag känner mig så varmt mottagen alla vill välkomna mig, lära känna mig och inte en käft...får man säga så tro?? :)

dömer en. Jag känner mig verkligen som hemma i kyrkan och med människorna.

Jag har haft mina funderingar fram och tillbaka, men det har aldrig känts dåligt någon gång när jag varit i kyrkan och träffat alla medlemmar. Jag tror att den som dömer mig med, det är jag själv. Jag hatar verkligen mitt liv, jag hatar det liv jag levt. Emma älskar jag naturligtvis över allt annat, men hade jag kunnat trycka på en radera knapp och ta bort hela  mitt liv innan så hade jag gjort det, utan att fundera en sekund. Jag hade utan problem kunnat offra dom bra minnen jag har för att bli av med allt det andra.

Fast hade jag inte gått igenom det jag gått igenom så hade jag inte varit den jag är idag.

Dom nya missionärerna var underbara, speciellt den ena, Äldste Dean heter han.  Han hade humor, verkligen. Vi skulle ha en "lektion", och va vi skrattade. Den andra heter.. Grimstaff..nää G-någonting-staff hahaha

När det var klart i kyrkan så åkte jag hem och gick ut med hundarna, och under tiden hämtade Lendita & Mikael, Emma hos Patric. Sen åkte vi med dom hem där dom bjöd på middag. Jag berättade för Lendita att jag bestämt mig för att döpas och hon sa till Mikael, sen stod vi tre och hoppade i köket hahaha sicken syn :)

Sedan ringde Lendita direkt till dom nya missionärerna och meddelade dom, det är ju deras jobb att "utbilda" mig och ge mig all information, dom blev glada ocg såg fram emot detta. Vi ska träffas på tisdag.

Jag hade ju en pytteliten önskan... :) Ska jag döpas så vill jag döpas av Brownell. Så Lendita, underbara människa <3 ringde upp missionärs presidenten haha  Det är han som bestämmer, ja med lite hjälp från Gud då, vilken missionär som ska placeras vart. Men på honom lät det inte omöjligt att Brownell skulle få komma ner och få döpa mig. Det är väl en ära för dom att bli tillfrågade och att få vara med om en sån sak. Jag frågade Brownell tidigare och han hade varit med på ett dop tidigare men aldrig döpt någon.Han ska ju bara åka från Umeå, typ 13 timmars resväg.

Jag tror inte ni kan förstå hur lycklig jag känner mig av att bara ha tagit detta beslutet, och får då Brownell döpa mig så är min lycka gjord.

Det här känns verkligen som ett riktigt bra beslut. Jag kommer att meddela dom som är bjudna. Vem som helst får såklart komma till kyrkan, men jag vet inte om jag har någon lust med massor med människor. Jag kommer bjuda in dom närmsta och sen är det upp till er om ni väljer att komma eller inte.

Fast förstår inte människor att detta kommer att vara en enormt viktigt del i mitt liv så klipper jag relationen direkt. Hårt men sant. Finns inte mina vänner där för mig i detta så vill jag inte veta av dom.

Annars har dagen varit bra. Vi var ute och spelade fotboll förut, sprang och skrattade samtidigt så jag var helt dö efteråt. Emma skulle visa hur man firade sig ner på stången (typ sån som brandmännen har) Lendita provade tills hon stukade tån, stackarn. Jag satt och och skrattade och skrek något om höjdskräck (2m högt) men till slut så kom jag ner, även om det inte var så elegant :)

Jag hoppas verkligen att denna känslan jag känner nu inte kommer att försvinna. Vissa dagar den senaste tiden har jag vara så deppig så jag har bara tittat på mina pillerburkar och tänk någon dum tanke, men nu känns det som att jag kan få livet tillbaka igen, eller livsglädjen kanske är ett bättre ord.

Näää nu måste jag sova klockan är ju snart mitt i natten.

Jag älskar dig Emma, för att du är det finaste barn någon kan få <3

För er andra som vill ha mer info... :) så är jag ledig imorgon.

Tack för mig och ha en god natt! (ni som inte redan sover)

 

Merja

2 augusti 2010 09:27

Glad för din skull att du mår bättre nu gumman. Roligt för dig att du bestämt dig för att ta steget att bli döpt.
Inga fler dumma tankar om pillerburkar för då kommer jag hem till dig o pratar vett med dig, om jag så ska behöva komma mitt i natten.

Finns här för dig

http://missevil.bloggplatsen.se

 

angeloflove

2 augusti 2010 10:06

Klart jag kommer det är ju en viktig dag i ditt liv och jag är stolt över dej!
Att du valde det du kände var rätt, och då rä det ju självklart att finnas där på din dag.
Den första på resten av ditt liv...
Men du man får ha med sig barnen va?
Puss&Kram gumman

 

Kicki

2 augusti 2010 11:06

Merja: Ja det känns verkligen helt rätt. I just follow my heart

 

Kicki

2 augusti 2010 11:14

Ellis: Japp första dagen på resten av liv. Ja självklart får barnen följa med. Du vet hur jag alltid vill att barnen ska följa med överallt, och kyrkan är likadan, familjen framför allt

 

julia

2 augusti 2010 11:45

Hej fin blogg, kolla gärna min blogg lämna gjärna en komentar också

http://www.jia.bloggplatsen.se

 

MARIA

2 augusti 2010 20:39

fin blogg läs gärna min :) å kommntera

http://minneavminfarmor.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Allt känns bättre nu och det gjorde verkligen sitt med bön och skrifterna i söndags. Nu är jag ledsen för en sak. En av missionärerna kommer att flytta om ca en vecka, vi vet inte vem än men för mig spelar det ingen roll det är lika ledsamt vem det ä...

Jaha så var de det här med att uppdatera också haha. Helgen har varit lugn, det blev inget Carpe Diem, pengarna som styr. Kunde löst det men tappade bara helt sugen. Så det blev ingen LDS guy för mig, men jag tror jag överlever haha Jag vet in...

Jag vet inte vad som hänt men jag har blivit så enormt dålig på att blogga så jag får väl inte kalla mig bloggerska längre... inte för att jag brukar titulera mig som det men ändå :)   Har inte ens loggat in på bloglovin och nu vill jag inte ens ...