Pratade med Thessa i telen förut och kom på dagens blogginlägg. Jag vet att jag har skrivit om detta förut, men tycker att det är viktigt ämne så därför tar jag upp det igen.

Jag hatar lögner, verkligen hatar. Det kvittar vem det än kommer ifrån om det är i ett förhållande eller vänner. Det finns inget jag kan ha gjort som förtjänar att någon ska ljuga för mig. Jag tycker verkligen att jag försöker att ta människor som dom är och inte döma ut någon. Visst slänger jag in ett ord för rättvisan, men det är väl inte meningen att jag som vän bara ska sitta och lyssna? För jag antar väl att man vill höra min åsikt?

När jag pratar med människor så vill jag iaf ha deras åsikt om saker och ting, det kan hända att jag inte alltid håller med, men det kanske sår ett frö och till slut har femöringen trillat ner och så fattade jag vad dom menade. I andra fall kanske jag fattar vad dom menar men tycker inte samma ändå. Och vet ni vad, det är tillåtet. Ni behöver inte tycka och tänka som jag, det är helt okej. Jag tror man klarar att vara vänner ändå.

Att ljuga för mig är nog det värsta en människa kan göra faktiskt. Jag har så svårt att förlåta en lögn, kanske även mer än otrohet... äh vad vet jag om det egentligen har man aldrig varit i situationen själv så ska man kanske inte babbla om det. Jag skiter i om hela världen är otrogna, bara ingen är det mot mig så är det bra. Då får dom leva ett tag till haha

Ibland så känner jag att människor ljuger för mig, men när man väl har kommit till det stadiet att man ljuger för en annan människa så kommer man ju aldrig heller att erkänna det. Med mig kan människor vara som dom är. Jag kanske inte tycker att det är rätt det dom gör, men åter igen vem är jag att döma någon annan. Look at my history.... (har kanske inte ljugit så mycket, men har varit kass på andra sätt)

En del kanske inte ljuger utan tar till en "vit lögn" istället. Är det mer okej då? Varför är man så rädd för att säga som det är ibland? Hur länge varar besvikelsen egentligen? Antagligen inte så länge. Ex. Om jag ber någon vän passa Emma för att jag är sugen att gå ut på krogen och den säger nej. Då kan jag sitta där och muttra för mig själv...  Men dagen efter är det ju knappast några sura miner.

Ibland så kanske människan i fråga drar till med en vit lögn där istället för att säga direkt nej. Ex. Nääääeee idag vettu har jag så mycket att göra, ska hämta pizza, sen måste jag till posten, och efter det ska jag mata mammas katt.

Fast vad är det som gör att man inte säger som det är? Ingen kommer ju att hata en för att men säger rakt nej. Som Linda Bengtzing säger hur svårt kan de va?

Dela nu med er vad ni tycker om detta! Hade varit kul att höra..

Annars idag så har jag plockat lite smått här hemma. Hade ingen bil idag så jag skippade jobbet och jobbar onsdag och förmodligen fredag istället. Gött när man kan bestämma lite själv.

Gick upp tidigt i morse och var så stolt över mig själv, men när klockan närmade sig jaa jag vet faktiskt inte vad klockan var.. nio kanske? Då stenslocknade jag. Heja Kicki!!!!

Annars har jag inte gjort så möe vettigt idag, mer än att sitta och yla till youtube.

Adios Amigos!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Allt känns bättre nu och det gjorde verkligen sitt med bön och skrifterna i söndags. Nu är jag ledsen för en sak. En av missionärerna kommer att flytta om ca en vecka, vi vet inte vem än men för mig spelar det ingen roll det är lika ledsamt vem det ä...

Jaha så var de det här med att uppdatera också haha. Helgen har varit lugn, det blev inget Carpe Diem, pengarna som styr. Kunde löst det men tappade bara helt sugen. Så det blev ingen LDS guy för mig, men jag tror jag överlever haha Jag vet in...

Jag vet inte vad som hänt men jag har blivit så enormt dålig på att blogga så jag får väl inte kalla mig bloggerska längre... inte för att jag brukar titulera mig som det men ändå :)   Har inte ens loggat in på bloglovin och nu vill jag inte ens ...